Above Aurora
The Shrine of Deterioration

Bandet Above Aurora uppkom tydligen i Polen men omlokaliserades sedan till Island, och det man direkt kan konstatera då är ju att namnet passar bättre i Island än Polen med tanke på att det är mer Aurora där. Detta är bandets andra album där trion bjuder på sex spår och ett inte helt oävet omslag. Första albumet kom 2016 och sedan släppte de en EP med tre spår 2018 och jag såg i recensioner att de jämförs med isländska band, själv är jag inte superbevandrad i black metal-genren men det är nog inte en dålig jämförelse då de förnimmer om isländska black metal-band jag faktiskt hört.

Pessimistisk trance black metal skriver skivbolaget och kanske är det lite så, jag tycker väl att det är lite atmosfäriskt med en lite pessimistisk attityd, å andra sidan är väl black metal generellt en ganska pessimistisk stil så det borde väl inte överraska så mycket att de är lite av det märket. Hyfsat varierat album och ganska bra producerat där musiken är betydligt snyggare än en del av den endimensionella black metal vi ofta får höra. Det är lite doomig känsla också med lite släpande stycken, ganska dynamiskt ändå.

Det är ett rätt okej album, låtarna fungerar utan större mankemang och så vidare. Hyfsat lätt album att komma in i och så vidare. Jag saknar dock lite vassare låtar, det är inget som verkligen sticker ut och inget som lockar till att lyssna. Det finns positiva inslag men trots det känns det faktiskt som ett ganska generiskt album, att det dessutom känns lite långdraget trots inte ens 40 minuter speltid kan väl knappast ses som positivt. Det är nog mest ett album som fungerar för genrefansen, vi övriga kan med gott samvete överse med vad detta polsk-isländska band har att erbjuda.

Ett okej men inte direkt spännande album, det går att lyssna på men man imponeras väl knappast, inte heller glänser det någonstans. Visst finns det en del schysst atmosfär och god dynamik och variation genom låtarna, trots det känns det generiskt och ganska ointressant. Det saknas något, vad kan jag inte riktigt sätta fingret på men trion lyckas inte riktigt övertyga mig om sin storhet inom den pessismistiska trance black metal-genren. Jag tror att det mest är ett album för dem som redan fastnat för denna typen av musik, inget som vinner nya fans till genren eller bandet.

HHHHHHH